Fästningsstaden

Under nordiska sjuårskriget mellan Danmark och Sverige passerade Danmarks kung Fredrik II i augusti 1563 Halmstad med sin arme på väg mot Älvsborgs fästning som var Sveriges enda port mot västerhavet. Redan den 4 september intog danskarna Älvsborg. I slutet på september var armen åter i Halmstad och stannade där någon vecka. När armen marscherade vidare söderut lämnades en garnison kvar i staden då man trodde svenskarna skulle försöka återerövra en port mot väster.

Stadsmur som den kan ha sett ut på 1500-talet. Foto: Sven Johansson

I början på 1500-talet hade Halmstad endast svaga befästningar. Men 1529  fick borgarna ett kungabrev där borgarna fick order om att befästa staden med vallar och gravar samt att bönderna i Halmstads och Årstads härad skulle hjälpa till. Flera brev med uppmaningar om att befästa stadens vallar, gravar och befästningar skickade på 1540- och 1550-talet.

I oktober 1563 utsattes Halmstad för en svensk attack. Staden var då relativt väl försvarad, förutom den ursprungliga besättningen hade två fänikor och en fana ryttare lagts in som garnison, totalt omkring 1300 man. Under Erik XIV:s befäl började svenskarna belägra Halmstad, och staden blev under några veckor hårt ansatt. Den svenska armen uppgick till omkring 20 000 man som förlades runt Halmstad. Man förskansade sig utanför norra porten där man grävde ur vallgraven så att vattnet rann ut i Nissan. Några år tidigare (1556) mönstrades alla Halmstads borgare som en följd av det oroliga läget.

Erik XIV visste att danskarna var på väg mot Halmstad men gjorde ett sista försök att erövra staden genom att skrämma försvararna till kapitulation. I en skrivelse från Erik XIV till borgarna i Halmstad skrev kung Erik: att hvar som de icke ville giffua sigh i godo, så skulle han icke spara det barn vdi vuggen laa.

På modern svenska att eftersom de låtit värnlöst kvinnfolk delta i försvaret fanns nu risken att hans folk, när de väl intagit staden, skulle dräpa både kvinnor och alla andra som därinne var om de inte gav upp.

Målning av kung Erik av Steven van der Meulen, Nationalmuseum

Fältkanoner på hjul. Foto: Sven Johansson

Kommendanten i Halmstad svarade: att han hade varken ed eller ära att sälja för penningar, men hans Herre och Konung hade icke sparat pengar på lod och krut, det ville han skifta och dela med honom så länge livet och hans Herres Munition räckte.

I kung Fredriks krönika står: Konning Erik bleff her ofver höyeligen fortörnet, och lod strax stille alle sine grofve stycker paa Byen, och begyndte uden Affladelse, grueligen at bancke paa Volde och Mure”.

Det var då, den 5 november, som bräschen sköts mellan Norre Port och blockhuset mot vilken stormningen gjordes. Samtidigt gjordes ett anfall med flottar från Nissan där staden saknade murar. Försvararna stod emot anfallet men befästningarna på norra sidan blev hårt åtgångna.

Utgrävda rester av ett blockhus i Bastionen. Foto: Sven Johansson

Halmstad stod emot svenskarnas erövringsförsök och när danskarna närmade sig med en undsättningsexpedition drog sig svenskarna tillbaka.

De finns flera osäkra uppgifter om förluster, för svenskarna allt mellan 500 till 1 000 man, större delen av förlusterna verka ha varit bondesoldater. I den belägrade staden verkar förlusterna varit betydligt lägre.

I november 1563 fick Halmstads borgare ett brev från kung Fredrik där han meddelade att de i fem års tid fick befrielse från all tull och accis i Danmark och Norge. Det motiveras med att borgarna försvarat sin stad mot kung Erik och varit besvärade av kungens krigsfolk. I ett andra brevet säges att så ofta de svenske och nu senast kung Erik legat utanför staden har de satt sig fast i Övraby, som mestadels ligger öde och bränt.

Källor:
Sven A Nilsson. Halmstads historia Del 1
GHÅ 1949. Sven Granlund. Halmstadvisan 1563. En propagandadikt. 

1554 utfärdade Danmarks kung Kristian III ett mandat till städerna i riket, där det föreskrives att i fortsättningen alla köpstadsmän årligen skulle mönstras med sina vapen. Över mönstringen skulle register föras där borgarnas namn och deras vapen antecknades.

Ett register från 1556 finns bevarat och återges här:
Summa sumarum ere the ssom ingen harnisk haffue                                                82 mendt
Wdaff thisse forscrefne mendt ssom ingen harnisk haffue ere ther
eblant ssom helleborder haffue.                                                                                 23 mendt
The ssom rör oc halhager haffue er ther eblant.                                                         32 mendt
The ssom spedsse haffue er ther eblant.                                                                        6 mendt
The ssom spiud haffue er ther eblant.                                                                         21 mendt

ssaa er thenn summa lige mett then anden som nest forschreffuen staar.
Summa sumarum offuer alle bode the ssom harnisk oc ingennharnisk haffue: Ere .   119 mendt

Oc wdi blant samme 119 mendt er ther ssom helleborder haffue
Ij ensumarum.                                                                                                      35 mendt
Oc the ssom rör oc halhager haffue er ther eblant ij en summarum.                 52 mendt
Oc the ssom spedze haffue er ther eblant ij en sumarum.                                      9 mendt
Oc the ssom spiudt haffue er ther eblant ij en sumarum.                                     23 mendt

saa er thenne summa lige mett then neste forschreffne summasumarum

Av totalt 119 man som mönstrades har 52 man skjutvapen i någon form, rör (bössor) eller halhager (lätta hakebössor).
Resten har stötvapen, d. v. s. hillebarder, spjut eller pikar (spedze).
Dessutom har sammanlagt 27 man harnesk.
Det är ingen stor styrka borgarna i Halmstad kan ställa upp med.

Källor:
Sven A Nilsson. Halmstads historia Del 1
GHÅ 1936. Karl Gustav Ljunggren. Två förteckningar från 1500-talet över Halmstads borgerskap.

Kopparstick från 1593  i Hogenberg och S.Novellanus ”Res gestae-…-Fredrici II”

Den äldsta bevarade bilden över Halmstad är ett kopparstick från 1593. Den visar på en befäst stad med kanoner och portar.

Vid jämförelser med skriftliga källor kan man dock konstatera att kopparsticket inte överensstämmer med hur befästningarna verkligen såg ut. Detsamma gäller för ett kopparstick från 1680 och en alabasterrelief från 1598 som det finns en kopia på i porten till Halmstad slott.

Den äldsta beskrivningen av Halmstads befästningar finns i privilegiebrevet från 1443 där det står att man skall underhålla stadens vallar, plank och diken.

Vid utgrävningar 2025 hittades rester av ett blockhus strax utanför Norr port.
Foto: Sven Johansson

I senare skriftliga källorna kan man läsa att det före nordiska sjuårskriget 1563-1570 anlagts stenkistor och rundlar utanför staden. Man kan också läsa att det inte finns någon mur mot Nissan. Det fanns också vid denna tid ett blockhus ej långt från Norre Port som kallades Jungfrupastejen.

1591 befalldes länsmannen i Halmstads län Povel Huitfeldt att låta röja plats för en blivande mur vid ån eftersom husen på sina ställen stod alldeles för nära åkanten. En tegelugn inköptes och 1594 hade man uppfört ännu en. Kalk och mursten forslades över havet till Halmstad och lera och ved till tegelugnar kördes till staden av de dagsverksskyldiga bönderna. Strandmuren var inledningen till de stora arbetena med befästningen.

De nya befästningar runt Halmstad började byggas 1598 och uppdraget gavs till den nederländske byggmästaren Hans van Stenwinkel, men han dog i pesten redan 1601. Arbetet med befästningarna övertogs då av hans nära medarbetare Willum Cornelissen. Bägge blev begravda i S:t Nikolai kyrka, Hans van Stenwinkels gravsten står fortfarande uppställd i kyrkans vapenhus.

Hans van Stenwinkels gravsten finns i S:t Nikolai kyrka

Så här kan stadsmuren ha sett ut. Foto Sven Johansson

Stadsmuren byggdes på sju år, runt staden byggdes en 8 meter hög mur av sten och jord som sedan täcktes med torv. Längs muren byggdes 8 bastioner och 4 stadsportar. Utanför stadsmuren grävdes en vallgrav där jordmassorna som grävdes bort användes till muren. Längs Nissan byggdes en tegelmur. Befästningarna kompletterades med en skans på östra sidan av Nissan som stod klar 1613. Några av bastionerna höjdes också vid samma tid.

En arbetsstyrka på 230 man från hela Halmstads och Laholms län arbetade med stadsmuren i ett system där arbetsstyrkorna avlöste varandra. Både kronans och adels bönder ingick i arbetsstyrkan. Borgarna i Halmstad blev leverantörer till bygget, de levererade bland annat stångjärn, spik och söm. Från Sverige levererades näver och furubjälkar. Borgarna i Halmstad hämtade med sina fartyg kalk, tegel och trävaror från Danmark.

Bygget innebar mycket arbete för borgarna i Halmstad, men också stora inkomster för levererat byggnadsmaterial och för mat och dryck till den stora arbetsstyrkan.

Källor:
Sven A Nilsson. Halmstad historia Del 1. Kristian IV:s stad, fästningsbygge, brand och stadsplanering.
GHÅ 1939. Axel Westman. Halmstads fästningsverk
GHÅ 1942. Bengt Bengtsson. Halmstad som fästning
GHÅ 1942. Bengt Bengtsson. Halmstad befästningsverk och slott
GHÅ 2025. Dorrit Olander von Renteln. Christian IV – regent, byggherre och kulturperson

Povel Huitfeldt var en dansk adelsman som ägde Snöstorps gård och var länsman i Halmstad län på 1590-talet. Vägen mellan Snöstorp och Halmstad gick över Halmstad mosse och var ofta besvärlig att ta sig fram på. Povel anskaffade därför ett hus på söder i Halmstad. Povel dog 1592 och tre år senare köpte danska kronan huset av Povels arvingar för att det skulle bli residens åt länsherren i Halmstad län.

En del mindre byggnadsarbeten gjordes, ett stall för 24 hästar byggdes och man inredde ett rum som blev kungens kammare. Mellan 1607 och 1609 köptes flera gårdar in som gränsade till kronans fastighet. På denna mark startade därefter slottsbygget, först byggdes den södra flygeln på slottet. Därefter den västra flygeln med sal och gemak för kungen. Omkring 1615 var även östra flygeln med slottskyrkan och norra flygeln uppförda. Norra flygeln troligen på grunden av den gamla gården som fanns före bygget av slottet.

Karta från 1648. Till vänster finns slottet med trädgård och stall.

Arbeten med inredning av slottet fortsatte fram till Kungamötet 1619, det är först då man kan säga att slottet är färdigbyggt.

Byggmästarna var samma som samtidigt byggde stadsmuren runt staden, Hans van Stenwinkel och efter hans död 1601 Willum Cornelissen.

Källor:
Halmstad historia Del 1 – Kristian IV:s stad, fästningsbygge, brand och stadsplanering.
GHÅ 1939. Axel Westman. Halmstads fästningsverk
GHÅ 1942. Bengt Bengtsson. Halmstad som fästning
GHÅ 1942. Bengt Bengtsson. Halmstad befästningsverk och slott
GHÅ 2025. Dorrit Olander von Renteln. Christian IV – regent, byggherre och kulturperson

Det var nu 6 år sedan det blev fred mellan Sverige och Danmark och Sverige hade slutbetalt Älvsborgs lösen och fått tillbaka Älvsborg fästning där man fick en hamn mot väster. Halmstad slott och befästningar var nybyggda och Christian IV ville kanske visa upp den välbefästa staden för svenskarna.

Den 25 februari anlände Gustav II Adolf till Halmstad. Han blev väl emottagen av kung Christian med sitt riksråd och två ryttarfanor. Från fästningsvallen sköts salut när kungarna tillsammans red in i staden genom Norre Port. Det möttes sedan med ”härlig och skön musik” längs vägen mot slottet.

Skattelängd för Älvsborgs lösen 1613.

De kommande dagarna präglades av mat och dryck samt musik och nöjen. I räkenskaperna kan man till exempel läsa att det inför kungamötet köptes in 21 oxar från Vapnö och 8 oxar från Biskopstorp. En rustvagn användes för att frakta vin från Fredriksborg till Halmstad.

Fältkanoner på hjul. Foto: Sven Johansson

Slottets kanoner laddades med krut, salpeter och harts vilket var den tidens fyrverkeri. De förhandlingar som också fördes ledde inte till några konkreta resultat.

Genom de välbevarade räkenskaperna kan man få en inblick i hur kungamötet påverkade halmstadborna.

Man kan i räkenskaperna läsa att enbart det svenska följet hade 160 hästar med sig som åt 233 tunnor havre under besöket. Det nybyggda slottet fick så många besökare att borgarna, prästerna och de välbeställda bönderna fick låna ut sina sängkläder och sitt husgeråd.

De flesta borgarna i staden fick inneboende gäster.
Rådmannen Peder Andersen hade en löjtnant, köksmästaren och fodermarsken boende hos sig. Man ser det i räkenskaperna eftersom han begärde ersättning med 20 daler för mat och sex tunnor Rostocköl samt 17 ½ daler för vin.
Christoffer Smed bjöd sina gäster på brännvin till frukost, tyskt öl till aftonmåltiden samt öl och brännvin på kvällen.
Detta är bara två exempel på vad halmstadborgarna begärde ersättning för.

Gustav II Adolf, målning av Jacob Hoefnagel

Slottet som var helt nytt och knappt färdigt arbetades det också på in i det sista.

Jacob Målare fick uppdraget att måla frustugan.

Murarmästaren anlitade Anders Rane, Christen Syll och ytterligare elva personer till att stensätta borggården samt att färdigställa skorstenen i rummet som skulle bli Gustav II Adolfs förgemak. De byggde också ett hemligt gemak genom muren, med moderna ord en toalett.

Borgaren Jacob Key levererade 15 alnar rött kläde till riddarsalen.

Kristian IV, målning av Pieter Isaacsz

Det är inte så många kvinnor nämnda i räkenskaperna men det finns åtta skurkvinnor nämnda. De hade uppdraget att städa slakthuset, riddarköket och silverkammaren. Det var till exempel Kirsten Fynes, Kerstenn Anders Rane, Johanne Falkenbergs samt Bentt Ollufsdatter.
Skurkvinnorna fick 10 skilling om dagen i ersättning vilket var något mindre än vad de manliga hantverkarna fick.

Källor:
GHÅ 2019. Anders Bergenek. Största festen i Halmstad
GHÅ 2019. Andreas och Anna Karlsson. Inför kungamötet – skurkvinnor och målarmästare i arbete

Den 28 augusti 1619 inträffade en katastrof i Halmstad, en brand utbröt som lade hela staden i aska. Enligt Jacob Richardson som var borgare i staden var det endast tre bostadshus som stod kvar efter branden. Däremot klarade sig slottet och befästningsverken utan skador.

Borgarna blev sedan hindrade att direkt efter branden uppföra sina hus igen eftersom Kristian IV beslöt att en ny stadsplan skulle göras. Fortifikationsingenjören Abraham de la Haye anlände till Halmstad. Hans stadsplan utgick från de militära behoven, ett stort torg där soldaterna kunde samlas samt raka breda gator till stadsportarna. Det utseende gator och torg fick 1619 finns fortfarande kvar i Halmstad.

För borgarna i staden blev det stora konsekvenser. Deras tomter flyttades och när de nya husen byggdes krävdes tak av tegel. Dessutom tilläts inga borgare att flytta från staden. Åren efter branden fick Kristian IV många brev från Halmstadborgare med klagomål om tomternas flytt och placering.

Halmstad med den nya stadsplanen.
Karta från Krigsarkivet 1648

Kyrkorna i Skåne Halland och Blekinge ålades att bidra till återuppbyggnaden av kyrkan. Men fortfarande 1628 saknar kyrkan tak och staden begär ytterligare hjälp till arbetena med kyrkan.

Som en extra börda utbröt pesten i Halmstad sommaren 1625. I kyrkoräkenskaperna räknas alla halmstadbor upp som avlider eftersom borgarnas avgifter för begravningarna redovisas där. De redovisade begravningarna för maj 1625 till april 1626 är 103 st, det skall jämföras med ett normalt år då antalet begravda ligger på mellan 30 och 40 st.

Källor:
GHÅ 1967. Sven A Nilsson. Kungamöte, brand och farsot
GHÅ 2014. Mattias Öbring. Brogatans historia
Halmstads historia Del 1. Brand och återuppbyggnad

Freden vid Brömsebro avslutade den 13 augusti 1645. Efter sina framgångar i kriget ställde Sverige långtgående krav. Ett av kraven var att Sverige skulle få tullfrihet i Öresund och som pant för att säkerställa detta fick Sverige överta Halland under 30 år. Vid fredsförhandlingarna 1658 blev Halland permanent svenskt.

Caspar Otto Sperling, målning okänd konstnär

I spetsen för Upplands ryttare samt infanteri ur Södermanlands regemente och Dalregementet ryckte Caspar Otto Sperling fram mot Halmstad den 16 september 1645. Sperling och Niels Krabbe möttes ”klockan 4 emot aftonen” på torget, där den formella överlåtelsen av Halmstad till Sverige ägde rum.

Redan året efter började man med försvenskningen, den svenska regeringen skickade en instruktion kring genomförandet. De viktigaste punkterna var:
1. Halländska barn, som studerade i Danmark, skulle flyttas till svenska skolor om de önskade bli präster i Halland.
2. Svenska tullar och acciser skulle införas för utrikeshandel och man skulle försöka få städernas borgare att inse att detta var bra för dem. Samtidigt slopades tullarna vid den gamla gränsen mot Sverige.

På 1640-talet infördes svensk förvaltning och Halmstad fick skicka representant till Sveriges riksdag. Ämbetsmän och domstolsväsendet fick svenska tjänstemän, men fram till 1683 behölls dansk lag. Men det halmstadborna märkte mest av var att det blev svenska präster i kyrkan. En predikan på svenska var svår att förstå för borgarna i staden och det kom många klagomål om detta från borgarna i Halmstad.

Porträtt av präst från 1600-talet.

Spionkarta över Halmstad från 1644, Krigsarkivet

Efter Sveriges övertagande av Halland placerades 9 kompanier fotfolk i Halmstad. Det innebär ca 1000 soldater som placerades både i baracker utanför staden och inneboende hos borgarna. Svenskarna behövde också flytta kanoner, kulor och krut till Halmstad då danskarna tömt staden på krigsmaterial när de lämnade. Ett tyghus upprättades i resterna av klostret vid nuvarande Lilla torg där krigsmaterial placerades. I oktober 1645 inventerades all vapen och ammunition som blivit fört till Halmstad.

En stor del av de 9 kompanierna i Halmstad skeppades över till Tyskland i juni 1646.

Från borgarna i Halmstad kom det många klagomål kring inkvarteringarna, ett exempel:
Efter som Ritmester Jörgen Helffreich var inkvarterad hos mig själf femte och hade 9 hästar som han fordrade med hö och holt honom och hans folk tre måltider uti tre Dagar och toog han bort och gaf mig icke det ringaste för allt det jag till honom och hans folk och hästar bekostade.
Berendt Janson som skickade in skrivelsen fick betalt av den svenska myndigheten.

Rekonstruktion av en kogg.

För många borgare gav svenskarnas intåg affärsmöjligheter, några exempel:
Fredrich Albechtsson levererade redan 1645 bland annat ekbjälkar och brädor samt 1000 tunnor kalk och 12 skeppund fläsk, ett skeppund är ca 170 kilo.

Jöns Crämare levererade 1 skeppund humle, 1 oxhuvud vin (230 liter) och en tunna sviskon.

Skeppare Mickel Eriksen levererade 1 tunna skruvfisk (torkad långa), 3 tunnor danskt öl och 4 tunnor ärtor.

Det finns också exempel på borgare från Halmstad som deltog i snapphanarnas verksamhet på 1670 och 1680-talet så många halmstadbor var missnöjda med att svenskarna tog över styret av staden.

Inte förrän 1726 litade Sverige på hallänningarna tillräckligt för att låta dem bli en del av indelningsverket då man satte upp fyra båtsmankompanier i Halland.

Källor:
Sven A Nilsson.Halmstad historia Del 2
Sven Larsson. När hallänningarna blev svenskar.
GHÅ 1948. Sven Granlund. Halmstad garnison 1645-1646
GHÅ 1991. Stig Eliasson. Försvenskningen av Halland 1645-ca 1700

Ur krigscollegii arkiv, artilleridepartementet G, III B
Inventarium uppå all ammunition som blev fört över sjö och land till Halmstad och luchtades den 27 oktober anno 1645.                                                                                                                                     

Källa:
GHÅ 1948. Sven Granlund. Halmstad garnison 1645-1646

Den 13 augusti 1676 anlände generalmajor Jakob Duncan till Halmstad med sexbataljoner fotfolk och ett ryttarregemente under överstelöjtnant Münchhausen, samt 3 tolvpundskanoner, 2 mörsare och 3 regementsstycken. Danskarna började genast anlägga löpgravar.

Landshövding Johan Hård sände ilbud till Carl XI, utan undsättning kunde staden tvingas kapitulera. Från Växjö bröt då Carl XI upp med 23 skvadroner ryttare och 6 fotfolksbrigader, 3000 ryttare och 2000 man fotfolk. Den 14 augusti anträddes marschen och den 16 på morgonen nådde hären Knäred. Manskap och hästar var då utmattade. Men man fortsatte marschen mot Halmstad samtidigt som danskarna påbörjade reträtten söderut. Efter några timmars paus i Eldsberga för vila och mat återupptog svenskarna marschen norrut.

Karl XI, målning av David Klöcker Ehrenstrahl, Nationalmuseum

När Duncan nåddes av meddelande om en svensk styrka på framryckning hävde han belägringen och drog sig söderut mot Laholm för att undgå att fångas i en fälla.

General Rutger von Ascheberg sändes som förtrupp med 300 man. Framme vid Fylleån såg svenskarna den danska styrkan uppställd i slagordning i höjd med Snöstorp. Duncan beslöt att gå mot svenskarna som ännu var på väg i marschordning. Det hade varit en torr sommar och vattenståndet i Fylleån var lågt så man kom utan problem över Fylleån.

Rutger von Aschenberg, litografi av Alexander Clemens Wetterling.

Den svenska förtruppen drog sig bakåt och stannade mellan två moras (sankmarker) där de fördröjde den danska framryckningen tillräckligt länge för att det svenska infanteriet skulle hinna fram samtidigt som danskarna gick till anfall.

Slaget vid Halmstad, målning av Johann Philip Lemke, Nationalmuseum.

Slaget utvecklade sig till en närstrid mellan infanteristyrkorna som varade i mindre än en timme innan danskarnas linjer bröt ihop och de kvarvarande danskarna flydde inåt landet. Troligtvis förföljda av de svenska ryttarna som dödade och plundrade de danska soldaterna.

Vid grävarbeten på två ställen i Snöstorp har man funnit människoben som skulle kunna vara från danska soldater på flykt. Men inga arkeologiska utgrävningar har ännu gjorts.

Förlusterna för svenskarna anges till 41 döda och 147 sårade. För danskarna uppskattas förlusterna, döda och sårade, till omkring 1000 man. Dessutom 1650 man som togs till fånga. Av den danska armen på 3000 man kom endast mellan 500 och 600 man tillbaks till Danmark.

Detta var den unge Karl XI:s första slag och den fullständiga segern gav honom och armen självförtroenden i de fortsatta stridigheterna mot Danmark.
Karl XI skriver senare: Efter dhen lyckliga Victoria som Gudh gaf oss ginge wij medh Armmen igen stadhen och blef hon förlader i dhe nermste uppå annedhrer sidhan om Halmstadh

För halmstadborna blev det en kort belägring på endast ett par dagar. Efter slaget marscherade den svenska armen genom staden och förlades på andra sidan. Karl XI uppvaktade alla fångna danska officerare med gästabud på slottet innan de skickades iväg inåt landet. Efter några dagar i Halmstad drog sig armen norrut men lämnade kvar cirka tusen man i garnisonen i Halmstad.

Källor:
GHÅ 2018. Anders Aili. Utgrävningar skapar klarhet om slaget vid Fyllebro
GHÅ 1975. Erik Hägge. Femton avgörande minuter i svensk historia
ALE Historisk tidskrift. Daniel Borgman. Slaget vid Halmstad 1676 – några taktiska reflektioner

Det skånska kriget pågick och när Karl XI kallade till riksdag i februari 1678 blev mötesplatsen Halmstad som låg nära krigsskådeplatsen i Skåne.

Söderlings karta över Halmstad 1695

Under protester samlades 77 adelsmän, 36 präster, 58 borgare och 108 bönder i Halmstad där riksdagen öppnade 3 februari 1678. Från norra Sverige var det långt till Halmstad och man fick resa med släde, vagn eller till häst då sjövägen var stängd vintertid.
Tillsammans med kanslipersonal och betjäning var det 350 personer som skulle ha inkvartering och mat under den månad riksdagen pågick.

De fyra ståndens överläggningar skedde på olika håll i staden, adeln höll till i Jacob Broddessons hus, prästerna i kyrkan och borgarna i rådhuset. Var bondeståndet samlades vet man inte.

Halmstad kyrka

Riksdagens förhandlingar skedde i Sankt Nikolai kyrka, riksrådet sammanträdde i slottet och där hade även utskotten sina sammanträden.

Riksdagens diskussioner dominerads av statens dåliga finanser, kriget var dyrt, fler inkomster och soldater behövdes. Inga viktiga beslut fattades innan riksdagen stängde 1 mars. Den reduktion Karl XI ville genomföra och som diskuterades genomfördes två år senare vid riksdagen 1680.

Källor:
Halmstad historia Del 2. Från freden i Roskilde till freden i Lund.
GHÅ 1977. Lars Trulsson. En riksdagsman i Halmstad
GHÅ 1977. Erik Hägge. Halmstadriksdagens eftermäle i protokollen

Porträtt Karl XI

Förhandlingar om ett bröllop mellan den svenske kungen Karl XI och Frederik den III:s dotter Ulrika Eleonora pågick under 1670-talet. Förhoppningen var att ett sådant bröllop skulle skapa en varaktig fred mellan Sverige och Danmark. Men det blev åter krig mellan länderna och fred slöts 1679. I fredstraktaten aktualiseras bröllopet i en egen artikel.

Karl XI bestämde att bröllopet skulle ske i Halmstad i största enkelhet, långt från huvudstaden. Den främsta anledningen till att Karl XI valde Halmstad var det komplicerade förhållandet till Frankrike.

Porträtt Ulrika Eleonora

Vid fredsslutet hade Frankrike tagit en beskyddande roll för Sverige. Nu vill franska ambassadören de Feuquiéres se sig själv som den främste gästen på bröllopet vilket Karl XI inte höll med om. Men är Markis de Feuquiéres anlände till Halmstad för att närvara på bröllopet var brudparet inte där.

När Karl XI fick besked om att Frankrikes ambassadör var på väg mot Halmstad ändrade han hastigt planerna och meddelade det danska följet att de skulle stanna på Skottorps slott dit också Karl XI anlände och vigseln skedde där klockan11 på kvällen den 6 maj.

Skottorps slott

Källor:
Lena Rangtröm. En brud för kung och fosterland – kungliga svenska bröllop från Gustav Vasa till Carl XVI Gustaf,