Kommunikationer och infrastruktur

På 1860-talet sköttes kommunikationer till lands av postdiligensen och till sjöss med ångbåtstrafik. Från Hallands och Smålands skogsbygd transporteras stapelvaror med oxforor eller häst och vagn för utförsel på fartyg från hamnen vid Nissans utlopp.

Stadsfullmäktige i Halmstad bjöd i augusti 1869 in halmstadboma till Rådhuset för att redogöra för sina järnvägsplaner. En teckningslista för pengar till utredning cirkulerade och gav 1 200 riksdaler. Den 31 mars 1870 samlades sedan ett 100-tal Personer från Halmstad, Halland och Småland på Hotell Mårtenson och bildade Halmstads-Jönköpings jämvägsaktiebolag som senare ändrades till Halmstads-Nässjö järnväg.

Snälltåg nr 1 vid Torups station år 1885

Första etappen gick till Torup. I juli 1875 började viss privat godstrafik till Torup. Därmed hade Halmstads första järnväg börjat sin verksamhet.

Ett enkelt stationshus byggdes på öster där Halmstad station ligger idag. När det byggdes var det omgivet av betesmark, sädesfält och åkrar samt på sina ställen sankmark. Vägförbindelsen mellan staden-och järnvägsstationen var minst sagt usel. Åren efter började Östra förstaden byggas och vägarna förbättrades.

För Halmstad betydde järnvägen ökad sjöfart och behov av en större hamn. Stadsfullmäktige beslöt därför att bygga en kaj av sten till 180 meters längd på östra sidan av Nissan. Västkustbanan och Bolmenjärnvägen spädde på hamntrafiken, och nya kajer fick byggas.

Ett reparationslag vid HNJ år 1896.

Utvecklingen av järnvägarna

1877 Järnväg mellan Halmstad och Värnamo klar.
1882 Järnväg mellan Halmstad och Nässjö klar.
1888 Västkustbanan mellan Göteborg och Helsingborg var klar.
1889 Järnväg mellan Halmstad och Bolmen klar.

Källor:
Sven A Nilsson. Halmstad historia Del 3 – Järnvägar och industriområden
Sven Aremar. Staden – Havet – Människorna – Järnvägsbygge och järnvägsfolk
Sven Aremar. Kors och tvärs i tid och rum – En hotellgata på öster
GHÅ 2012: KB Bjering. Halmstad-Nässjö järnväg fram till 1985.
GHÅ 1937: Arvid Kindberg. Halmstad-Bolmens Järnvägs historia till 1923.

I Halland syns de första automobilerna 1902. Det var utomsocknes fordon på genomresa. Tidningen Halland beskriver dem som ”väldiga kontinentala automobiler, stora som tröskverk”.

1904 körde en automobil från Göteborg ner för  Högelid och in i Halmstad. I Hallandsposten beskrivs hur flera hästar råkade i sken skrämda av ”det flåsande odjuret”.

1907 började automoblerna i Sverige registreras av Stockholms polisstyrelse.
Alla bilar blev 1907 tilldelade ett igenkänningsmärke.
För att köra en bil infördes samtidigt krav på ett kompetensbevis.

Några av de  första bilarna i Halmstad som troligen funnits i Halmstad några år men som registrerades 1907.

Oldsmobile modell 1903

N 2 – Ägare var Axel Peter Nilsson som några år tidigare grundat cykelfabriken Rex.
På bilden syns Axel Peter Nilssons son på en Oldsmobile modell 1903

Målning av Nils Johansson

N 9 och N10 Wallbergs fabriksaktiebolag
Fabrikör Isak Wallbergs lastbilar som användes för att frakta spannmål och mjöl från Slottsmöllan till staden.
Dessa lastbilar körde i 20 km i timmen, vägde 10 ton samt hade järnhjul.
Bilarna orsakade stor skada på vägar och husen skakade när bilarna körde genom staden.

Cadillac modell 1905
Foto Nordiska museet

Den första taxirörelsen i Halmstad startades av Anders Grahm som 1908 beställde 3 automobiler av märket Cadillac med taxametrar att införliva i sin rörelse med hästdroskor.
Automobilerna placerades på Stora Torg. Synpunkterna på bilarna var delade.
– Eleganta, lätthanterliga och tystgående.
– Bilarna är som en flock mastodonter som tagit staden i besittning och jagar byte gata upp och ned.

N4 – Ägare var Apotekare Oscar Emil Wallén som byggde hus med apotek på Köpmansgatan 12 när han kom till Halmstad 1905.
N 11- Oskar Reinhold Wallberg, son till fabrikören Isak Reinhold Wallberg på Slottsmöllan.

Chevrolet modell 1925
Foto Västergötlands museum

Halmstads första bilhandlare

Familjen Levin som sålde velocipeder utökade på 1920-talet verksamheten genom att också börja sälja bilar.
Det var märkena Dodge, Chevrolet och Ford.
Chevroletbilarna kom i jättelika trälådor i delar som sedan fick monteras ihop i Levins fastighet.

Trafiken genom Halmstad

All genomfartstrafik gick genom Norre Port på Storgatan och över Österbro.
Trafiken ökade snabbt och 1927 placerades en trafikpolis i korsningen Storgatan/Brogatan.
Poliskonstapel Viktor Finnberg dirigerade trafiken i korsningen till 1939

Teckning från karikatyrhäftet Halmstadlaxar från 1935

Trafik genom Norre Port på 1930-talet

1929 installerades Halmstads första trafikljus för att reglera trafiken genom Norre Port.
1939 enkelriktades trafiken genom Norre Port.
Södergående trafik gick genom porten och norrgående via Skolgatan och Fredriksvallsgatan.
1971 förbjöds biltrafiken helt genom Norre Port.

1956 var Slottsbron klar och genomfartstrafiken flyttades från Storgatan och Österbro.
Istället gick trafiken från Högelid via Karl XI:s väg till Slottsbron.
1967 invigdes E6 öster om Halmstad och genomfartstrafiken i centrala Halmstad upphörde.

Källor
Stockholms polisstyrelse, Meddelanden angående automobiltrafik 1907
Sven Aremar. Kors och tvärs i tid och rum. – När automobilen kom till stan
Erik Hägge. Norre Port rediviva
GHÅ 1927: Axel Westman. Apotek och apotekare
GHÅ 1965: Å. R. En pioniär på två hjulingar. Axel Peter Nilsson 1860-1948.
GHÅ 1988: Thorsten Rehn. Kungen bland cyklar.

Telegrafbyrån

Halmstadbladet 12 oktober 1854
Den 12 oktober1854  hade de aldra flesta af i staden boende embetsmän och många af dess handlande m fl arrangerat en festlig aftonmåltid för major Fahnehielm, som då fått telegrafbyrån här i staden i ordning och öppnat telegraferingen härifrån.

Telegrafapparat från 1870
Foto från Tekniska museet

I februari 1854 hade ett linjebygge genom Halland påbörjats men det drog ut på tiden då upphandlingen av telefonstolpar blev dyrare än tänkt. Men i oktober var ledningen klar och en telegrafstation öppnades i fastigheten Eriksro som låg där 035-huset nu finns.

Året efter flyttades telegrafstation till Östra Vallgatan (nuvarande Hamngatan).
En telegrafstation i Halmstad innebar att tidningarna kunde rapportera om händelser utanför närområdet betydligt snabbare än tidigare.

Telefoni

1878, tre år efter det år Bell anses ha uppfunnit telefonen var telegrafstyrelsens uppfattning om det nya kommunikationsmedlet att telefonen ”icke på långt när kan utsträckas på så långt avstånd som för telegrambefordran kommer ifråga”.
Styrelsen var t o m tveksam, huruvida telefonen ens kunde komma till användning mellan närliggande orter.

Redan i slutet av 1870-talet anlade handlanden Gustav Adolf Segerlind en telefonförbindelse mellan sin diverseaffär vid Stora Torg och bostaden vid Fredriksvallsgatan. Detta anses vara Halmstads första telefonförbindelse.

Halmstads telefonförening

Äldre telefonväxel

Den 14 augusti 1882 samlades för saken intresserade halmstadbor på Hotell Mårtenson och bildade en telefonförening med 30 medlemmar. Telefonväxeln placerades i Frimurarlogen där telegrafvaktmästare Thyberg med fru bemannade växeln från 7 på morgonen till 8 på kvällen.

Intresset var stort men antalet anslutningar begränsades av möjligheten att koppla upp sig i Frimurarlogen. Som exempel kunde inte polisens telefon i rådhuset anslutas utan för att nå polisvaktkontoret fick man ringa till Hotel Svea som fick skicka över en av sina servitriser till poliskontoret.

1892 drogs en telefonledning från Göteborg till Halmstad och via en rikstelefon på telegrafstationen kunde man nu ringa rikstelefonsamtal. Efter förhandlingar med Telegrafverket överläts telefonföreningens verksamhet till Telegrafverket och alla abonnenter kopplades in på riksnätet under hösten 1892.

Källa:
GHÅ 1991: Erik Hägge. Halmstads första telekommunikationer

Det var industrierna som introducerade elektriciteten i Halmstad. Jutefabriken i Oskarström hade elektricitet redan vid starten 1886. Halmstad gjuteri hade elektricitet före 1888 och Slottsmöllan fick elektricitet 1890.

Halmstad första elektriska belysning tillkom 1888 då Halmstad gjuteri drog en kabel från östra sidan av Nissan till Norre Katts park och lät belysa delar av parken.

Bilden visar en av Energiverkets ångpannor 1923.
Foto Selma Angel

Detta gjorde att majoriteten av stadsfullmäktige som hade varit negativa ändrade sina åsikter och beslöt att anlägga en station för elektricitet. Den placerades på Hamngatan 39 och här startade man verksamheten den 22 september 1890. Strömmen genererades av ångdrivna generatorer och byggnaden hade en 38 meter hög skorsten.

På stadsmodellen ser man fyra båglampor på Stora Torg, men totalt satte man upp 48 båglampor i innerstaden. Intresset att installera elektricitet i privata bostäder tog nu också fart och ökade för varje år.

Källor:
Sven Aremar. Ur källor och arkiv, Hamngatan – stadens baksida
Sven Olof Olsson. Från säck till väv. Halmstad industrihistoria VI,

Vatten

I äldre tider var dricksvattenkällan vid nuvarande Källegatan den brunn där halmstadborna hämtade sitt vatten. Under 1800-talet grävdes fler och fler egna brunnar på fastigheterna i staden samtidigt som spillvattnet hälldes ut på gatorna. Det innebar lägre grundvatten och förorenade brunnar.

Vattenkällan låg vid korsningen mellan Källegatan och Fredriksvallsgatan.
Foto från stadsmodellen

Från 1800-talets början till början av 1880-talet hade folkmängden i Halmstad nästan tiodubblats. Detta medförde att behovet av en gemensamt ordnad vattenförsörjning nu blev nödvändig.

För att slippa köra vatten med häst och vagn byggdes 1870 en vattenledning från vattenkällan vid Västerkatt till Appeltoftska bryggeriet i Tre Hjärtanhuset. Ledningen användes även av brandförsvaret och några andra abonnenter.

Stadsfullmäktige i Halmstad beslöt år 1883 ”att vattenledning i staden skall anläggas”. Det var vid denna tidpunkt endast ett tiotal svenska städer som tidigare hade beslutat bygga en vattenledning i kommunal regi. Privata vattenledningar i enkelt utförande fanns dock mycket tidigare i Halmstad.

Man beslöt att bygga en ledning från Toftasjön som låg 80 meter över havet. En filterbädd av sand byggdes på Galgberget, samt en reservoar som uppfördes strax intill utsiktstornet på Galgberget. Därmed kunde man börja installera vattenledningar med tryck i stadens fastigheter.

Avlopp

I äldre tider hällde man ut sitt spillvatten direkt på gatan utanför sin fastighet. När man i slutet av 1800-talet fick rinnande vatten i fastigheterna och därefter vattentoaletter var man tvungen att gräva ner rör för avloppsvattnet, dessa avloppsrör mynnade rakt ut i Nissan.

Först 1962 ansluts Halmstads avloppsvatten till ett reningsverk som detta år stod färdigt på Söder. Fram tills nu hade stadens avloppsvatten släppts orenat ut i Nissan. Omkring 30 avloppsrör från Halmstad stad mynnade ut i Nissan på 1960-talet.

Källor:
GHÅ 1984: Agne Edwin. Från ok till elektronik
GHÅ 2001: Kenneth Wiland. Frans August Wiland, Halmstads förste “vattenledningsentreprenör”
GHÅ 2007: Lennart Lorick. Vatten för 1 öre litern
GHÅ 2012: Anders Bergenek. Året är 1962