Personporträtt

Axel Edvard Pihl (1837-1926) flyttade från Ängelholm till Halmstad 1857.

Efter att ha tjänstgjort i en affär startade han specerihandeln Carlsson & Pihl på Storgatan mitt för Stora torg. Han köpte fastigheten som gick genom hela kvarteret ner till Hamngatan.

Tidigt började han också sälja konstgödning och utsäde till bönderna. Då fick han användning för lagerlokalerna mot Hamngatan.

1903 sålde han speceriaffären och 1909 avvecklade han med ålderns rätt också verksamheten med gödning och utsäde.

Axel Edvard Pihl

Halmstad Östra station som tågen på Bolmenbanan utgick ifrån.

Axel Edvard Pihl hade flera kommunala uppdrag och var bland annat drivande då järnvägen mellan Halmstad och Bolmen öppnades. 1902-1911 var han ordförande Halmstad-Bolmen Järnväg.

Hans namn lever idag kvar i Halmstad genom ”Eva och Axel Edv. Pihls stiftelse, som förvaltar två pensionärshem för äldre Halmstadbor med begränsade inkomster.

Källor:
GHÅ 1964: Erik Hägge. Gamla brev berätta.
GHÅ 1939: Walter Höijer. Från Brännvinsutskänknings Bolaget i Halmstad till Systembolaget i Halmstad Pihl & co.
GHÅ 1937: Arvid Kindberg. Halmstad – Bolmen Järnvägs historia.
GHÅ 1934: Fredrik Vetterlund. Halmstadborgare från 1800-talets slut.
GHÅ 1926. Nekrolog.

En duktig arbetare är svår att skaffa…

1934 var ett turbulent åt för Wallbergs; företagets ledare Olof Wallberg avled under oklara omständigheter och systern Ingrid Wallberg (1890–1965) tog över ansvaret.

Ingrid hade företaget i blodet, hon var barnbarnsbarn till grundaren Isak Reinhold Wallberg.

Men i ungdomen valde hon bort familjeföretaget till förmån för utbildning till och karriär som arkitekt.

Ingrid Wallberg

Hennes arkitektbana sträckte sig mellan 1911 och 1964. Arbetet omfattade stadsplaner (i Göteborg och i Halmstad) och inredningsarkitektur, men främst handlade det om ny- och ombyggnader av såväl villor, flerbostadshus som ekonomibyggnader.

Ingrid Wallberg ca 50 år

I Halmstad var hon som mest aktiv på 1950-talet, då radhusen på Gymnasiegatan, Idrottsvägen och Olympiavägen uppfördes efter hennes ritningar.

Hon karakteriserades som en viljestark, dominerande och skicklig företagsledare. Tydlighet saknades inte heller. Rubriken ovan är hämtad från ett citat som sägs komma från Ingrid och som i sin helhet lyder: ”en duktig arbetare är svår att skaffa, men en mästare kan man bara annonsera efter”. Till detta kan läggas att hon måste ha haft en mycket stor arbetskapacitet. Under 30 år klarade hon av att leda detta stora bolag, samtidigt som hon att fortsatte att arbeta som arkitekt.

Slottsmöllans kraftverk efter ritningar av Ingrid Wallberg.

Eleonora Uttke (1841-1924) föddes som dotter utanför äktenskapet till pigan Ingejerd Persdotter. Med tiden sökte sig modern till Halmstad och började försörja sig med att koka karameller.

Verksamheten bedrevs på andra våningen i ett hus på Hospitalsgatan. Dottern Eleonora hjälpte sin mor med karamellerna och tog med tiden över rörelsen.

Verksamheten blev omfattande och företaget hade kunder till exempel i Stockholm och till och med i USA.

Arbetsmetoderna vid karamelltillverkningen var hela tiden varit desamma. Allt gjordes för hand i det egna köket. De exakta recepten hölls hemliga.

Eleonora Uttke

Vallgatan 18 där Uttkes karamellaffär låg.

Uttkes karamellaffär flyttade i senare till Vallgatan 18, nära av korsningen med Brogatan. Eleonora Uttke fortsatte karamelltillverkningen till 1914 då hon med ålderns rätt drog sig tillbaka.

År 1962 flyttade affären till Hantverksgatan i det nuvarande så kallade Skomakarhuset.

Försäljningen fanns kvar till 1968 då den sista karamellkokerskan Elisabeth Persson avvecklade rörelsen och senare ”tog recepteten med sig i graven”.

Källor:
GHÅ 2012: Christel Ek. Smått och gott om karamellkokning i Halmstad.
GHÅ1976: Herman Kronqvist. Eleonora Uttke och hennes karameller.

Manhaftig Dame av reslig Växt och starka krafter

Porträtt av Christina Charlotta Richardy. Blyertsteckning 1799 av Samuel Hofling

Vid 35 års ålder – år 1786 – förklarades Christina Charlotta Richardy , oftast kallad Mamsell Richardy, som myndig. Med det fick hon, om än med vissa begränsningar råda själv över sin egendom och sin ekonomi.

Driftig var hon. Först gav hon sig på laxrökning, men ganska snart fastnade hon för att arbeta som förläggare av textilmanufaktur. Mycket av tillverkningen skedde i de sydhalländska hemmen, där allmogen var van vid att tillverka ull till vadmalstyger. Hon fick också rätt att starta en klädesfabrik på hennes gård Tolarp i Snöstorp.

Armén var en stor kund, inte minst då hon levererade stövletter i filt och stövlar av läder.

Hennes egenskaper uppskattades även utanför Halmstad. Hon blev 1800 den första kvinnliga ledamoten av Patriotiska Sällskapet, grundat 1766 för att främja svenskt jordbruk och svensk industri.

Kungliga Patriotiska Sällskapet

En kraftfull beskrivning av henne är bevarad. Bibliotekarien Carl Christan Gjörwall i Stockholm skriver:
”Manhaftig Dame af reslig Växt och starka Krafter, till åtbörd som en Karl. Hon är ett Fruntimmer omkring 50 år, bor i Halmstad. Driver handel, reser ofta up, äfven för att bevaka sin fordringar hos Kgl M:t och Kronan. Jag har icke sett hennes Like, förgäter icke vårt första samtal, den modiga Upsynen, den sträckta armen, den omtalade Pistolen…”

Mamsell Richardy avled 1831.

Källor:
GHÅ 1990: Ingegärd Larsén, Christina Charlotta Richardy En föregångskvinna för 200 år sedan
GHÅ 2015: Kerstin Wedin, De är värda varsin gata

Få personer under 1800-talet gjorde ett sådant avtryck i Halmstad som Josef Lagergren. Han var född på en mindre gård i Reftele socken och fick på grund av familjens fattigdom mycket tidigt bidra till dess försörjning. Någon skola fick han aldrig gå i men hade lätt för att lära och han hade en naturlig musikbegåvning.

Blott 14 år gammal flyttade han 1834 till Växjö med ambitionen att bli musikelev på garnisonen. Två år senare blev han antagen med klarinett som instrument. Lönen var inte stor och Lagergren såg till att lära sig flera sysslor som gitarrlärare, gymnastikinstruktör, simlärare och barberare.

Josef Lagergen (1820-1904)

Simtävling i Nissan 1923

År 1841 träffade Josef Lagergren i rollen som barberare två Halmstadbor på besök i staden. De imponerades av hans mångsidiga energi och rekryterade honom som gymnastik- och siminstruktör till Halmstad. Undervisningen ägde rum vid en brygga i Nissan nedanför Hotell Mårtensson.

Även i Halmstad visade Josef Lagergren sin breda begåvning. Han spelade i Halmstads garnisons orkester men hade också administrativa, militära uppdrag och slutade som kapten. Han drev periodvis jordbruk, bland annat på Frennarp. Byggnadsverksamhet var honom inte främmande och han ansvarade för utbyggnaden av Norra kyrkogården och även norra Tivoli. När fängelset byggdes och när Halmstad kyrka renoverades övervakade han arbetet. 

Detsamma gällde utbyggnaden av vatten- och kloaksystemet. Josef Lagergren var också med och planerade i gymnastiksal på Läroverket vid Slottet och fungerade under 20 år som arrendator i vattenkuranstalten på norr.

Inom idrotten var Josef Lagergren pionjär i Halmstads Skarpskyttekår och Halmstads läroverks gymnastikförening. 1886 var han med och bildade Hallands museiförening och öppnade lokalhistoriska utställningar i Norre Port.

Under senare delen av sitt liv bodde han med sin familj i en villa några hundra meter söder om Halmstads kyrka.

Josef Lagergrens villa

Källa
GHÅ 1927: En vacker levnadssaga

Georg Baertling d.y. – en Halmstadprofil

Georg Baertling d.ä. gick ur tiden 1879 men verksamheterna i fastigheten vid Stora Torg drevs vidare av änkan Hilda Baertling. Hon hade dock god hjälp av de i Halmstad kvarvarande sönerna Georg d.y. och August. I synnerhet Georg kom att etablera sig i Halmstad som en färgstark person om vilken det berättades många historier.

Bland annat ville han bli riksdagspolitiker och ställde upp i valet 1899. Uppslutningen kring hans idéer blev inte som han önskade och därför bjöd han in till ett möte vid Gillestugan uppe på Galgberget som var en del av familjens verksamheter. Hans tal till väljarna blev i folkmun kallat ”Baertlingska Bergspredikan”, men följarna blev trots detta inte flera och efter att endast ha samlat elva röster vid valet fick Georg avsluta sin politiska karriär tidigare än han tänkt.

Källarmästare Georg Baertling

Men Georg fortsatte att roa halmstadborna. Då det nya milleniet skulle firas på nyårsafton 1899 avfyrades ett ståtligt fyrverkeri från det Baertlingska husets takterrass. Enligt vissa vittnen var knallarna och fräsandet från pyrotekniken så  omfattande att det knappt gick att höra S:t Nikolais klockor ringa in det nya århundradet. Själv höll Georg tal från balkongen på hörnan mot torget. Eftersom han varken sökt tillstånd för fyrverkeriet eller för torgmötet tilldömdes han av rådhusrätten att betala fem kronor i böter.

Georg avbildad i lantmannakostym vid hemkomsten från Stockholm 1914.

Även om politiken var ett avslutat kapitel fortsatte Georg att engagera sig i olika samhällsfrågor. Vid sidan av  hotellverksamheten arrenderade familjen också en del jordbruksmark. Då Georg fick höra om bondetåget i Stockholm 1914 tog han därför på sig en lantmannakostym och åkte till huvudstaden för att delta i demonstrationen.

Hotellverksamheten i den Baertlingska Gården lades ned 1911 och Georg övergick därefter till egendomsaffärer. Våren 1918 dog hans mamma Hilda, 87 år gammal, och året efter gick även Georg bort.

Källor:
GHÅ 1928: Ernst Svensson. En bergspredikan eller en politisk comedia anno domini 1899
Hallandsposten 1989-09-09 sid 4

”Revolver”-drama i Halmstad

Hallandsposten 17 augusti 1915

Revolvermannen var disponenten Martin Martens som 1898 låg bakom bildandet av Johansfors Bryggeri/Hallands Bryggeri. Verksamheten flyttade nästan omedelbart in till Halmstad, till Appeltofftska bryggeriets gamla lokaler på nuvarande Hospitalsgatan. Verksamheten bytte snart namn till Hallands Vinfabrik.

Martens var en välkänd person i Halmstad, inte minst för sin processlystnad och sina återkommande konflikter med sina arbetare. Till det kan läggas att han var inblandad i slagsmål och, tydligen upprepade gånger, för olovlig ölförsäljning.

Låt oss återvända till rubriken: den berättar en del om Martens, men också om att den tidens journalistik var fjärran från dagens. Den kan sägas vara mustigare, men också innehålla ett överseende som knappast skulle komma till uttryck idag.

Artikeln inleds: ”En person kom med andan i halsen inrusande på vår redaktion och meddelade under synbar rörelse, att ett par arbetare i Hallands Vinbolags tjänst blivit skjutna som hundar, skjutna med en revolver av sin arbetsgivare, disponent Martens.” Tidningen inledde en undersökning som efter ett tag ledde till Martens kontor. Martens redovisade sin version av saken. Han skulle avvisa en full arbetare och sedan denna knuffat honom drog Martens upp en revolver.

Reportaget fortsätter: ”Så här gjorde jag, sade hr M. och förde mynningen av den sexpipiga mot vårt [dvs reporterns] klappande hjärta.” Efter ytterligare information om arbetarens uppträdande sade Martens: ”Men Johansson var ursinnig och gick på. Då satte jag ett skott rakt i synen på´n.” Och Johansson hade tydligen träffats i huvudet, men sårats lindrigt: vapnet var en skendödsrevolver, en typ av tyskt självförsvarsvapen som syftade till att tillfälligt neutralisera, inte varaktigt skada.

Tre Hjärtanhuset där Hallands vinfabrik låg.
Bild ca år 1900.

Hallandsposten avslutade sitt reportage så här: ”Vi hade inte bara fått upp snibben, utan lyft hela det tunga doket av denna mystiska historia, som kanske får sitt efterspel inför fru justitia, kanske inte.”

Inga tecken av att fru justitia blandats in finns i tidningen, så parterna förlikades väl på något sätt.

Martens fortsatte sedan att driva vinfabriken fram till sin död 1928.

Appeltofftska bryggeriet startade sin verksamhet på gården bakom nuvarande Tre Hjärtan. När bolaget i slutet av 1800-talet flyttade till sin nuvarande plats togs byggnaderna över av Hallands Bryggerier, Bild kring 1900.

Källor:
Hallandsposten 1898-06-22: 4, 1915-08-17:1, 1918-09-26:3

Den klassiska och mest framgångsrika laxrökaren i Halmstad var Josefina Magdalena Johansson, som föddes 1826 i Falkenberg. (1826-1910), allmänt kallad ”Fiken”.

1848 gifte hon sig Fiken med sjökaptenen Pehr Johansson och flyttade sedan till Halmstad.  Fiken Johansson började arbeta med laxrökning.

1855 bildade hon en firma men den fick maken inledningsvis stå för. Som gift kvinna var Fiken Johansson inte myndig och fick inte bedriva affärsverksamhet.

Fiken Johansson

Fiken Johansson kallrökte inköpt lax och när hon sålde fisken kallade hon den ”Halmstadlax”. Smaken kom från den ved som användes vid rökningen. En specialitet för Fiken Johanssons rökta Halmstadlax var att vedblandningen innehöll ekbark som hon köpte från stadens garverier.

Butiken låg först på Hantverksgatan och sedan på Ridhusgatan. Fiken Johansson började sälja sin Halmstadlax även till andra städer och fick med tiden upp en betydande volym.

Fiken Johansson AB:s logotype

1861 fick Halmstadlaxen sitt verkliga genombrott då den fanns med på festmenyn då Karl XV fyllde 35 år.

Senare utnämndes Fiken Johanssons firma av dåvarande kronprinsen, senare kung Gustaf V, till kunglig hovleverantör.

När Fiken Johansson dog 1910 togs verksamheten över av sonen Henning Johansson. 1932 skulle en systerson ta över men han avled hastigt. 1936 avvecklades laxrökeriet.

Källor:
GHÅ 2015: Kerstin Wedin. De är värda varsin gata.
GHÅ 2008: K B Bjering. Symboler för Halmstad.
GHÅ 1955: Fredrik Andersson. Något om Halmstadlax.

Per Magnus Christian Tenggren

Per-Magnus Tenggren var prästson född i Alingsås 1810. Han studerade i Uppsala och kom 1840 som lasarettsläkare till Halmstad, en tjänst som han från 1842 kombinerade med att även vara stadsläkare.

Under de senare åren även läkare vid Kallvattenkuranstalten. Arbetet handlade mycket om att ta hand om epidemier som kolera, smittkoppor, nervfeber och mässling.

Tenggren kunde vara på sjukbesök upp till 26 nätter i en och samma månad. Han satte patienternas hälsa före sin egen bekvämlighet. Tenggren beskrevs som barnens vän och de fattigas förtrogna. Han var även ledamot av stadsfullmäktige. Efter hans död 1872 antecknade stadsfullmäktige i sitt protokoll sin saknad över denna man som tjänat staden så bra under 32 år.

Källor:
GHÅ 1929: Axel Westman. Stadsläkare.

Johan Birger Berggren (1849-1914) växte upp under fattiga förhållanden i Halmstad.

Efter skolan började han arbeta som springpojke i en livsmedelsaffär vid Stora torg. Han arbetade plikttroget och hårt och fick pröva på alla förekommande uppgifter i en affär.

1872 öppnade en egen affärsverksamhet i ett hus vid Köpmansgatan. Eftersom han var intresserad av sjöfart utvecklade han också rörelsen till en fullsorterad skeppshandel.

Johan Birger Berggren

Köpmansgatan 23 med J B Berggrens speceriaffär.

År 1895 startade han, tillsammans med sonen Pehr, AB J. B. Berggren som bedrev partihandel med livsmedel.

1905 startades Halmstad Järnvaru AB som bedrev partihandel riktad mot järnaffärer.

De här två verksamheterna var verksamma i Halmstad först under sonen Pehr Berggrens ledning och sedan under andra ägare under en följd av år.

Källor:
GHÅ 1944: Gustaf Berggren. Handelsbolaget J. B. Berggren, dess ursprung och ledande män.
GHÅ 2005: Henry Bengtsson och Jan Nordin. Halmstad Järnvaru Aktiebolag 100 år.