Idrottsrörelsen

Såpebrukslyckan

Området norr om Tivolitorget kallades Såpebrukslyckan, och här började stadens idrottshistoria i slutet av 1800-talet.

Namnet kommer från det såpebruk som låg på platsen och avvecklades 1840.

En förening, kallad Halmstads Bollklubb, spelade fotboll och mötte 1890 Köpenhamns Akademie Boldklub i den första internationella fotbollsmatchen i landet.

I mitten Tivoliparken, längst i norr Såpebrukslyckan. Karta från 1878.

Kastanjeallén där man sprang 400 meter med start vid Norra vägen.

År 1902 iordningställdes Såpebrukslyckan som ett område för idrott. Det var en mycket enkel anläggning. Den tuviga planen linjerades med krita till löparbanor och banor för hopp och kast. På ena långsidan uppfördes en läktare och det hela inhägnades med rep. På området tränade Idrottsforeningen kamraterna friidrott och anordnade tävlingar.

När läroverket hade invigts 1906 blev idrottsmännen husvilla. Arrendatorn på Patrikshills gård, Anders Grahm, upplät då mark på gårdens ägor. Så etablerades Södra idrottsplatsen som sannolikt låg norr om nuvarande Patrikshillsvägen.
På en bild från 1908 ser man en pågående fotbollsmatch, men det måste också ha funnits löparbanor eftersom ett distriktsmästerskap i Match på Södra idrottsplatsen 1908. allmän idrott ägde rum där.

Fotbollsmatch på Södra idrottsplatsen 1908.

Källor:
Sven Aremar. Ur folkmun och arkiv. Norra förstaden – nyttigheter och muntrationer
GHÅ 1977. P. G. Bergström. ”Vår Mellander världens styvaste idrottsman”.
GHÅ 1978. P. G. Bergström. På den tiden Ernst Wigforss idrottade.
GHÅ 2010. Bertil Karlsjö. Glimtar ur Halmstads tidiga idrottshistoria
IFK Halmstad 1895-1985

Idrottsrörelsen i Halmstad började växa i början på 1900-talet. Någon idrottsplats fanns inte, utan såväl fotbollen som friidrotten höll till på primitiva arenor.

Då uppträdde Christan August Freckman som räddare. Han var en stor vän av idrotten som han ansåg vara viktig för ungdomens fostran. Han erbjöd sig att på egen bekostnad anlägga en idrottsplats på Sommarlust som låg i Furet och var föregångaren till Folkparken.

Tävlingar på Sommarlust idrottsplats

IF Kamraternas tennissektion på Sommarlust

Arbetet startade under vintern 1908, ett stort antal träd fälldes på platsen för nuvarande parkeringsplatsen. Under våren gjordes idrottsplatsen färdig med löpare-, hopp- och kastbanor samt fotbollsplan. Inne i skogen blev det också en tennisbana.

Söndagen den 13 juni 1909 var det stor invigning i närvaro av ca 4 000 personer. Banktjänstemannen Axel Jonasson höll tal och tackade Freckman för hans stora insats för idrotten.

Brottning på Sommarlust

Parlöpning på Sommarkust

Vid idrottstävlingarna deltog flera av Sveriges bästa idrottsmän. Mest känd var Eric Lemming, guldmedaljör i spjutkastning vid tre olympiader och världsrekordhållare, maratonlöparen Torild Olsson och 5-kamparen Hugo Wieslander.

I Sommarlust satte Eric Lemming världsrekord i spjutkastning med vänster hand med 42,02 meter.

Idrottsplatsen i Sommarlust användes sedan fram till 1922, då Örjans Vall invigdes.

Källa:
Sven Aremar: Kors och tvärs i tid och rum. Hur halmstadbon roade sig.

I början av 1920-talet var arbetslösheten stor i Sverige och statsmakterna beslöt om sysselsättningsåtgärder. En av åtgärderna var att lämna bidrag till byggen av idrottsplatser. Ett förslag om detta överlämnades då till ordföranden i Halmstads arbetslöshetskommitté, borgmästaren Georg Bissmark. Man diskuterade platsen för en idrottsplats och förslaget blev de s. k. magistratsjordarna intill Nissan norr om Högre Allmänna Läroverket (Engelska skolan idag).

Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 25 maj 1921 beslöt man att godkänna ett bygge av den nya idrottsplatsen till en kostnad av 105 000 kronor. En kommitté tillsattes för att ta hand om projektet.
Stadsingenjören Ragnar Lyttkens skötte de tekniska frågorna.
Apotekaren Carl Larsson var idrottssakkunnig och sekreterare.
Arkitekten S Uno Forthmeiier ritade alla byggnader kostnadsfritt och svarade för kontrollen när dessa uppfördes.
Trädgårdsdirektören Albert Bissmark utförde gratis alla ritningar och hade hand om anläggandet av planteringar samt skänkte massor av växter från sin handelsträdgård.

Idrottsplatsen börjar bli klar. Bild från Folkrörelsernas arkiv.

Ett nybyggt Örjans vall med fotbollsplan och tennisbanor till höger. Bild från Folkrörelsernas arkiv.

Markarbetena var en tung uppgift. Stora jordförflyttningar fick göras för planer, banor och terrasser. Fotbollsplanen anlades efter alla konstens regler med matjord av bästa kvalitet. Friidrottsbanorna blev iordningställda med ångmaskinslagg i botten och kolstybb på ytan. Tennisbanorna gjordes på samma sätt som gångbanan vid Högelid med stenmjöl, grus och jord, varigenom de skulle bli både hållbara och hårda som cement. Allt arbete utfördes av nödhjälpsarbetarna utan några stora tekniska hjälpmedel.

När idrottsplatsen var färdig i juli 1922 bestod den av 41000 kvadratmeter. Entrén var murad av handslaget tegel och en spaljé med klängväxter runt pelarna gav liv åt teglet. Grindarna var smidda av hantverkare liksom de två lyktorna utanför, vilka var skänkta av direktörerna Pehr Berggren och Axel Nordlöf. Idrottsplats invigdes högtidligen den 30 juli 1922 av HKH Kronprins Gustaf Adolf. Händelsen var enligt många det största  arrangemang, som hållits i staden sedan utställningen 1912.

HKH Kronprins Gustaf Adolf vid invigningen av Örjans vall. Bild från Bildstationen.

Invigningen skulle börja klockan två på eftermiddagen men redan via middagstid strömmade folk till idrottsplatsen. Hela staden tycktes vara på benen. På alla järnvägssträckor anlände folk med extratåg till Halmstad. Enbart på Nässjöbanan kom tre extratåg med 3 000 personer. Alla människor från Nissans östra sida måste passera Österbro och vid Wallbergs hörna (Storgatan/Brogatan) uppstod kaos. Polisen hade svårt att behärska trafiken eftersom gående lantbor sades ha svårt att följa trafikbestämmelserna.

Bild från Folkrörelsernas arkiv.

På idrottsplatsen fanns 12 000 åskådare, utanför runt stängslet stod folk packade, och på Galgbergets sluttningar hade samlats flera tusen människor, som på avstånd kunde bevittna skådespelet. Invigningen blev pampig. Hallands regementes musikkår konserterade och blåste fanfarer. In på planen marscherade över 100 idrottsmän från hela landet med fanor och ställde upp framför huvudtribunen med Kronprinsen.

Efter invigningen blev det idrottstävlingar med alla tillresande stjärnor och lokala förmågor. Det var Björneman från Kalmar, Viberg från Malmö, Branting från Stockholm och Nilsson från ÖIS. Det var också Sidon Ebeling från Halmia, som sprang hem 5 000 meter och klubbkamraten Yngve ”Japan” Johansson vilken fick hämta de flesta priserna ur Kronprinsens hand.

Bild från Bildstationen.

Källor:
Sven Aremar. Halmstad, Kors och tvärs i tid och rum. Så fick Halmstad Örjans Vall
GHÅ 1997. Sven Aremar, Örjans vall 75 år

Brottning – Halmstads första stora publiksport

I Halmstad fanns före och efter sekelskiftet flera starka män, som ägnade sig åt brottning och atletik. Deras uppvisningar och tvekamper var ett stort folknöje som drog stora skaror av publik till nöjesplatser i staden.

Förebildema till våra lokala kraftkarlar var yrkesbrottare och atleter, som i slutet av 1800-talet reste landet runt och uppträdde. En afton i september 1895 strömmade sålunda folket i Halmstad till Ridhuset på norr för att se den svenske atleten A B Anderssons konststycken. Han kom direkt från Köpenhamns Tivoli där han besegrat en dansk mästare vid namn G Jensen.  Han sades först ha kastat sin danske motståndare, därefter bollat med vikter samt lyft en häst och ett par fullvuxna män.

Halmstads Gymnastik- och Atletklubb
Redan 1895 finner man en sammanslutning unga män i staden med namnet Halmstads Gymnastik- och Atletklubb, vars verksamhet sedan pågick en bit in på 1900-talet. Bland de aktiva i klubben och även som styrande finner vi Anders Malmberg, vars dagliga sysselsättning var ölutkörare med häst och vagn vid Östra Bryggeriet.

Knut Lydén
Söndagen den 6 september 1896 aviserades framträdande i Ridhuset av världens starkaste man, den vittbereste Oscar Wahlund, känd i halva Europa och hela Amerika. Wahlund utfäste en belöning på 1 000 kr åt den som besegrade honom i brottning.

Lokomotiveldaren Knut Lydén boende vid Tullgatan på Öster antog utmaningen.  Den första ronden blev oavgjord, men i den andra fick Lydén sin motståndare på fall. Under stort jubel lämnade publiken sina platser och samlades omkring brottarna, som låg på golvet med Lydén överst. Glädjen blev emellertid kort. I sista avdelningen åkte Lydén i golvet med ett brak.

Anders Malmberg
Den 10 februari 1903 hade cirkus Hippodromen slagit upp sitt tält på Fredriksberg vid Norra vägen. Cirkus Hippodromen medförde bland annat mästerbrottaren Oscar Sandberg från Helsingborg. Anders Malmberg hade anmält sig till en brottningskamp vid premiären.
Som inledning blev det tyngdlyftning och den på hela bröstet medaljprydde Oscar Sandberg segrade genom att hela 14 gånger pressa upp stången som vägde 85 kg. I brottningen lyckades Malmberg få omkull Sandberg två gånger men blev till slut själv lagd på rygg.

Isak Antonius Johansson

År 1903 uppträdde en annan muskulös man på scenen-och gjorde Anders Malmberg äran stridig som stadens starkaste tyngdlyftare och brottare. Det var Isak Antonius Johansson född i Veinge 1878 och fick artistnamnet ”Starke Isak” under sin vistelse här i staden försörjde han sig som extra brandsoldat.

Men Halmstad blev för litet för Isak Johansson, han emigrerade till Amerika där han kom att tillhöra de professionella brottare och kraftkarlar som turnerade runt i Amerika. Han fick artistnamnet ”The terrible Swede”

Starke Isak Andersson. Foto Bildstationen

1911 var han åter i Halmstad där det utlovades priser till de som besegrade honom. Föreställningen började med att ”Starke Isak” bar två man på sitt lillfinger, sedan rev han sönder två och en halv kortlek och rätade ut en hästsko.
I huvudmatchen ställdes Isak mot sin gamle vän ölutköraren Anders Malmberg, som klarade sig stående blott fem minuter. Det blev vilda protester från den besegrade eftersom Isak brottades på amerikanska och vred upp Malmbergs arm på dennes rygg.

Brottningsmatch 1912 på Sommarlust mellan ”Starke Ivar” Johansson och Otto Andersson. Foto från Folkrörelsernas arkiv.

Albert J Carlsson

Under Hantverks- och Industriutställningen 1912 byggdes en brottarscen på Sommarlust och Isak Jonsson kom åter från Amerika till Halmstad. Efter att Isak Jonsson vunnit över Otto Andersson som också var professionell brottare i Amerika utmanades Isak av Albert J Carlsson från Kärleken som även han var professionell brottare i Amerika. ”Cyklonen” Carlsson lovade motståndaren Isak Jonsson 100 kr om han inte lade denna på rygg två gånger inom en timme.

Matchen flyttades till utställningens nöjesfält på Tivolitorget där 5 000 åskådare samlades. Trots att kärleksbon tog i allt vad han förmådde och hade Isak i flera vanskliga situationer, slutade kampen oavgjord.
Halmstadborna fordrade ett avgörande. Ett nytt möte ordnades på Tivolitorget. Flera tusen personer strömmade till och enligt Hallandspostens utsände fick de vara med om en brottningsmatch vars make aldrig tidigare skådats i staden. Under en timme och tio minuter pågick kraftmätningen, övertaget växlade, men med en överrumplande ”halv Nelson och fottag” fick ”Cyklon Burns” grepp och fall på ”The terrible Swede”.

Halmstad brottarklubb 1918. Foto från Folkrörelsernas arkiv.

Källor:
Sven Aremar. Staden Havet Människorna. Stadens starka karlar.

I slutet av 1800-talet tränade och tävlade IFK Halmstads idrottsmän både på Laxön och vid Alfreds källa i Frennarp. På Laxön gick det att springa hundra meter på en trädgårdsgång. Man startade stående skuldra vid skuldra – det var trångt om utrymmet. Efter femtio meter vände man mot en vägg. Längre löpningar ägde rum på en väg vid Alfreds källa, kallad Stenkolsvägen. 800 meter löptes på rak bana. 1 500 meter gick med vändning och 3 000 meter drogs runt fältet och i en slinga in i Frennarpsskogen.

Alfreds källa

Den allmänna idrotten, idag mer känd som friidrott, fick sin hemvist 1895, då bildades Idrottsföreningen Kamraterna och 1902 skapades en enkel idrottsplats på Såpelyckan.

Här utkämpades 1902 kamratmästerskapen med deltagare från Malmö, Kristianstad, Hälsingborg och Stockholm. Man sprang 400 meter längs Kastanjeallen med start vid Norra vägen. Sedan högerkurvan vid Norra kyrkogården passerats var målet en bit in på Badhusgatan.
Idrottsmännen sprang i gymnastikskor på en gemensam bana, och man tog tid med vanliga fickur eller väckarklockor.

När läroverket byggdes på platsen för idrotten på såpebrukslyckan flyttade IFK Halmstad sin verksamhet till den nybyggda idrottsplatsen på Sommarlust.

Sommarlust

En tävlingsform man inte kan se idag var parlöpning då en man och en kvinna sprnag samtidigt som man höll varandra i handen.

Parlöpning på Somarlust

Häcklöpning på Örjans vall. Bild från Folkrörelsernas arkiv.

Örjans vall

Efter invigningen av Örjan vall 1922 blev det idrottstävlingar och den nya idrottsplatsen blev platsen för många tävlingar i friidrott.

Bild från Folkrörelsernas arkiv.

Höjdhopp på Örjans vall.

Idrottsplatsen på Örjans vall invigdes 1922. Mannen som hoppar höjd är okänd, men på 1920-talet tog Sven ”Hönan” Gustavsson SM-medaljer i höjd.

Bild från Folkrörelsernas arkiv.

Höjdhopp på Örjans vall.

Bild från Folkrörelsernas arkiv.

Kulstötning på Örjans vall

1929 fanns det tre föreningar i Halmstad som höll på med friidrott, Halmia, HBK och IFK Halmstad. Detta året tog IFK över friidrottsverksamheten från de övriga två föreningarna.

Bild från Folkrörelsernas arkiv.

Kulstötning på Örjans vall

Källor:
Sven Aremar. Ur folkmun och arkiv. Norra förstaden – nyttigheter och muntrationer
Sven Aremar. Kors och tvärs i tid och rum. Livet i slottsparken på 1910-talet
Sven Aremar. Kors och tvärs i tid och rum. Västra gärdet – stadskassörens lönejord
GHÅ 1977. P. G. Bergström. ”Vår Mellander världens styvaste idrottsman”.
GHÅ 1978. P. G. Bergström. På den tiden Ernst Wigforss idrottade.
GHÅ 2010. Bertil Karlsjö. Glimtar ur Halmstads tidiga idrottshistoria
IFK Halmstad 1895-1985

Porträtt av idrottsmannen Hjalmar Mellander född 1880.

Staden och IFK Halmstads store idrottsman vid sekelskiftet var gymnastikdirektören Hjalmar Mellander. Denne gick in i Idrottsföreningen Kamraterna år 1899 och förekom framgångsrikt i prislistorna vid mästerskapen på Såpebrukslyckan år 1902. Han deltog också med stor framgång i tävlingar på olika platser i landet.

Hjalmar Mellander hoppar höjdhopp, troligtvis i Göteborg.

Hjalmar Mellander med sina medaljer. Troligtvis före 1906.
Fotograf: A. J. Hagnell

Efter att ha kuggats i studentexamen 1902 och reste då till England och började arbeta på ett gymnastikinstitut i Liverpool samtidigt som hanstuderade på universitetet där och avlade examen efter 6 år.

Varje år reste han till Halmstad och tävlade för IFK Halmstad i stora nationella tävlingar. Han tävlade i löpning, hopp och kast.

När inbjudan kom till olympiaden i Aten 1906 fick Hjalmar Mellander representera Sverige. Då vann Mellander guldmedaljen i femkamp och fick dessutom konungens av Grekland hederspris. Under detta OS fick Sverige sina först olympiska guldmedaljer. En kommitté korade därefter honom till ”den idrottsman i spelen som kom de gamla hellenernas ideal närmast”.

Hjalmar Mellanders minnesmedalj.

Hjalmar Mellander

Idrottsföreningen Kamraternas ordförande åren 1909-1910 och duktige idrottsman, bankdirektören Axel Jonason, har skrivit följande om Hjalmar Mellander:
På väster 87 bodde åtskilliga friska ynglingar och genom dem kom jag första gången i beröring med friidrott, representerad av Hjalmar Mellander. Denne, som var född 1880 och stor och stark, visade en obetvinglig lust att i tid och otid låta oss yngre pojkar känna på muskelstyrkan i hans nypor, när vi kom inom räckhåll. På en äng i närheten hade Hjalmar och några gelikar regelbundna träningar i fri idrott.

Källor:
GHÅ 1977. P. G. Bergström. ”Vår Mellander världens styvaste idrottsman”.
Hallands konstmuseum. Bildstationen

En artikel om Josef Lagergren finns under personporträtt.